Tag Archives: La Casa Azul

En nafsande hund och pensionärer som blockerar vägen.

De senaste dagarna har jag känt mig lite hängig, tack vare påskfestande, pollen och en lätt irriterad hals. Vilket är skälet till att jag inte sprang något på ett nästan en vecka: I fredags stack jag ut för att köra några  snabba 1000 meters intervaller på Zinkensdamms IP. Efter några kilometers uppvärming så orkade jag bara dock bara 3×1000 m och kunde inte ens komma under 4 min.

Igår stack jag dock ut igen, även om jag inte alls kände mig sugen på att springa. Me så fort mina Asics rörde vid trottoaren så kunde jag känna hur ett stort leende sprcak upp i mitt ansikte, det skulle kunna bero på de glada tongångarna från La Casa Azul som fick mig att bli lite gladare men jag tror nog att löpningen var en viktigare faktor.

Jag startade i en ganska bra fart och när jag kom ner till strandpromenaden så var det inga problem att hålla ett kraftfullt och snabbt steg. Dessutom var jag knappast ensam om att springa där, det verkade som om alla söderbor hae investerat i nya löparskor som de var tvugna att test.

När jag sprang förbi några löpare så fick jag en impuls att ge dom en dask i rumpan och en rusa iväg som idiot bara för att få se deras överrraskade miner. natruligtvis så kunde jag hålla tillbaka denna impulsen, men tanken fick mig att le ännu lite mer.

Det är ganska lustigt hur olika artiser påverkar mig när jag springer, som exempel kan jag berätta att avrje gång jag lyssnar på Morrissey så vill min högerhand gestikulera på ett teatraliskt sätt i takt med musiken. Vilket får det att se ut som att jag har en liten släng av någon nervsjukdom.

Efter knappt halva rundan så sprang jag förbi ett par som var ute med en hund som de hade i ett rullkoppel. Det var ganska tydligt att de inte hade den bästa kollen på sin hund men jag var ju tvungen att ta mig förbi dem i alla fall. Och som den hundälskare, jag själv anser att jag är så såg jag att det här var en lekfull unghund som bara ville hälsa så jag gjorde först ingen större notis av att han tog ett litet språng och nafsade till mot mitt lår när jag sprang förbi. Min första tanke var “vilken charmig liten terrier, jag önskar att jag kunde stanna och leka lite med honom” men ju mer jag tänkte på hunden desto argare blev jag på dess ägare för att de hade så dålig kontroll över sin hund. Bara för att jag såg att hunden ville leka och inte skulle bita till på riktigt så betyder det ju inte det skulle gälla alla som de kan tänkas möta på deras promenad. Om hunden gör ett sånt där nafsande utfall mot någon som är det minsta rädd för hundar så är det ju lätt hänt att den personen tror att hunden är ilsk och försöker bitas på riktigt. Det är förresten typiskt för folk som har dålig koll på sin hund att de har ett sånt där rullkoppel som kanske är bra för att hunden kan leka lite utan att springa bort, men helt värdelöst om de är ute och promenerar bland folk.

50 meter efter hunden så var den smala stigen  i princip helt blockerad av en grupp, 15-20,  pensionärer som var ute på en långsam promenad. Eftersom de gick två och två på den smala gångstigen (det fanns heller inget utrymmer bredvid stigen att springa på) så var jag tvungen att be dem flytta sig lite för att kunna komma fram. De måste dock varit rejält lomhörda för jag var tvungen att säga “ursäkta”  minst en gång till varje par jag skulle passera utan att de som gick en halvmeter framför reagerade. När jag mötte dem 25 minuter senare på en bredare grusväg så gick de fyra i bredd så att de blockerade även då. Men med åldersn rätt så är det väl bara naturligt att man ska få ta sig lite friheter.

Rundan som blev ganska blandad med dels flera kilometers löpning på plant underlag till ett par kilomter backigt. Underlaget varierade det också från asfalt och gatsten till grus och naturstigar och till och med några trätrappor. Trots backarna och att jag blev lite sinkad av pensionärna så kunde jag hålla ett genomgående bra tempo och sprang det dryga dussinet kilometer med en snitttid på 4,47 min.

Soundtrack of my run (as choosen but iTunes DJ)

Quiero Vivir En La Ciudad   –   La Casa Azul
I’m Not Scared   –    Ladytron
Suedehead    – Morrissey
Torch    –   Marc Almond
En rikedom av sandkorn    –   Bob Hund
Choosey Susie –    The Stranglers
Do It All Night  –   Prince
We Swim   –    Islands
Who Wants the World?  –    Stranglers
Be My Boyfriend  –   Tender Trap
Lloyd, I’m Ready To Be Heartbroken  –    Camera Obscura
Galletas –   La Casa Azul
Heaven Knows I’m Miserable Now  –   The Smiths
Tears of a Clown  –    Smokey Robinson & the Miracles
Flugufrelsarinn    –    Sigur Rós

Advertisements

A nibbling dog and old people blocking the way

The last days I’ve felt slightly off, due to easter partying, pollen allerghia and soar throat. So I havn’t run in a couple of days. Last run was this friday then I ran in shorts for the first time this year and I wanted to make a couple of quick ks on a 400 m track. But I couldn’t get sub 4 min and after 3 tries I was exhausted.

Yesterday I didn’t feel at all in the mood for running but as soon I hit the street with my Asics a smile apeared on my face. It could have been the joy from the happy-go-lucky tunes from La Casa Azul that made me feel good but I think that running was a bigger factor. I took off in a fairly good speed and as I came to the walk at the shore of Södermalm I ran with a good and powerful stride. And this day I wasn’t at all alone, it seemed that everybody in the neighbourhood had bought new running gear and was out.

As I passed slower runners I got an urge to give them a little slap on their behinds just to see the shocking expression on their face. Of course I could control myself but the thought made me smile a little more.

It’s pretty fun how I react on different artist then I’m running for example everytime I listen to Morrissey my right hand wants to make flamboyant gestures making me look like I’m having some nerv desease.

After half the run I passed a couple with a dog with this retractable leash. They didn’t have the best control of the dog that looked like a young and playful one. As a doglover I saw that the dog only wanted to play and say hello when he aproached me and tried to nibble a little on thigh as I passed them. My first thought was: “what a charming little terrier I whish I could have stayed and played with him” but then I started to feel anger because the owners had so bad control of the dog and I know there is a lot of people around that suffers from dog phobia and if the dog makes this kind of outburst towards somebody who can’t see that the dog just wanna play they could be really scared. And one sad thing is that dog owners who don’t control their animals always have these retractable leashes so that their dogs can play without running away, but it’s useless when they take the dog for a walk among other people.

50 meters after the dog the narrow track was blocked by a large group 15-20 older people who was walking really slow in pairs making it impossible to pass them. And I guess all of them suffered from reduced hearing because for every pair I tried to pass I had to say “excuse me please” without the next pair noticing anything. 25 minutes later then I met them on a broader road they were walking four by four so that they still were blocking the way for anybody who wanted to pass.

The run was pretty mixed with everything from flat ks on asphalt and cobblestone to hilly ks on gravel and even some wooden stairs. But in spite of this I could keep the good pace (4,47 min/km) for the total 12 ks.

Soundtrack of my run (as choosen but iTunes DJ)

Quiero Vivir En La Ciudad   –   La Casa Azul
I’m Not Scared   –    Ladytron
Suedehead    – Morrissey
Torch    –   Marc Almond
En rikedom av sandkorn    –   Bob Hund
Choosey Susie –    The Stranglers
Do It All Night  –   Prince
We Swim   –    Islands
Who Wants the World?  –    Stranglers
Be My Boyfriend  –   Tender Trap
Lloyd, I’m Ready To Be Heartbroken  –    Camera Obscura
Galletas –   La Casa Azul
Heaven Knows I’m Miserable Now  –   The Smiths
Tears of a Clown  –    Smokey Robinson & the Miracles
Flugufrelsarinn    –    Sigur Rós