Tag Archives: iPod

Snabbt pass och musik som leder till tankar.

Jag läste en intressant artikel om hur man ska lägga upp sin träning för att förbättra sina tider på marathon, tack Rick för länken. I artikeln så sägs det att när man ska träna för ett marathon så räcker det inta att bara lägga till långa distanspass i modest fart till sina milpass. Man måste köra distanspassen i samma fart som man tänkt springa marathon i.

Artikeln inspirerade mig och jag ville sticka ut och köra två mil i hög fart, men back och benstyrkepasset dagen innan hade satt sina spår i benen och jag kände att det nog kunde bli lite för mycket belastning så jag bestämde mig för en kompromiss, 12,5 km i full fart.

Benen ville verkligen ösa på redan från första steget och jag kunde verkligen känna hur de senaste veckornas kvalitetsträning med intervaller och backe börjar ge resultat. Efter ca 5 minuter så fick jag en riktig överraskning och inte en helt angenäm sådan när min iPod började spela  “Centerfold” med The J Geils Band. Det är helt omöjligt för mig att förstå hur den har hittat in på min iPod eftersom jag ända sen jag hörde den för första gången för snart 30 år sedan har tyckt att det är en fruktansvärd låt. Men hur cheesy jag än tycker låten är, när kören började sjunga “Na na nanana na na na nanana na” så kunde jag inte låta bli att tänka tanken på att klappa takten med händerna över huvudet i något slags väderkvarnstil.

Genom hela träningspasset så höll mina ben en riktigt hög fart av sig själva så jag lät mina tankar vandra iväg inspirerad av musiken jag lyssnade på. Till exempel så fick den mexikanska tuggummi electroartisten Maria Daniela och den Los Angeles-baserade duon Los Super Elegantes mig att börja tänka på min syster i LA och önska att det inte dröjer alltför länge innan vi kan ses igen.  En låt av The Make Up fick mig att minnas tidiga Frtiz’s Corner när de höll till i en gammal squashhall i Stockholm där The Make Up spelade två gånger. Första gången var det ganska glest i lokalen och intresset blend de som var där var inte så där jättestort. Men när de återvände en kort tid senare så hade det blivit en lite hype kring dem och i princip hela mediastockholm var där. Jag kommer speciellt ihåg hur en polare (inga namn) uttryckte sin beundran och öste på med superlativer utan att komma ihåg att han faktiskt hade sett dem på samma plats ett halvår tidigare men då dissat dem.

Efter 6-7 km med ganska flack löpning så körde jag ett varv på Långholmen, som ju är riktigt kuperad. Men inte ens trätrapporna so man måste uppför fick mig att behöva sakta in särskillt myckt. Så på det hela taget kändes det som ett riktigt bra pass.

I backen vid Münchenbryggeriet, upp från Söder mälarstrand, så blev jag passerad av en cyklist med bockstyre. Men eftersom jag var uppe i varv, benen kändes bra och jag bara hade en knapp kilometer kvar så försökte jag haka på honom och började spurta uppför backen. efter några sekunder så insåg jag att jag faktiskt tog in lite och ökade ännu mer. När jag var jämsides så reste han sig i sadeln för att få mer kraft, men jag hade ytterligare lite krafter att sätta in och höll honom stången hela backen upp. Väl på upp så var det som om lungorna brände och jag fick dra in djupa och kraftiga andetag genom en helt vidöppen mun för att få i mig tillräckligt med syre. Det var i alla fall en riktigt skön känsla att kunna spurta upp för den långa backen efter 12 kilometers snabb löpning.

Totala tiden för rundan på 12,46 km blev 57,18 min vilket ger ett snitt på 4,36 min/km. Ganska bra för en runda med många backar.

Soundtrack of the run (iTunes DJ)

Talent as an asset   –   Sparks
Centerfold    –    The J Geils Band
Duri Duri    –    Maria Daniela Y Su Sonido Lasser
English Roundabout    –    XTC
No Cow, No Pow   –    Krazy Baldhead
Make Me A Feelin Man   –    MAKE-UP
Melody Day    –    Caribou
No More Heroes    –    Stranglers
Never Stop (Discotheque)    –    Echo & Bunnymen
Snowman      –   XTC
Hey, Culito    –    Los Super Elegantes
I’ll melt with you  –    Modern English
Nathan Jones   –    The Supremes
Me Gustas    –    La Casa Azul
On the Count 2 3   –    Broder Daniel
Cambia tu vida    –    La Casa Azul

Det är myckt roligare att springa som ett fån

Måndag kväll runt halv åtta stack jag ut på en kortare runda, lite under 9 km. Jag hade tänkt att ta en ganska lugn runda för att orka med säsongens första pass över två timmar. Men samtidigt så  kände mig lite sugen på att springa fort och behöll därför två tempostarka låtar i iPodens spellista.

Och den här gången så bestämde jag mig för att låta electroclash beatet få full effekt på hur snabbt jag sprang så jag började med något slags hemmagjord fartlek de första fyra kilometrarna. Där jag växlade mellan att springa ganska snabbt till riktigt högt tempo och tävlade med alla löpare som jag dök uppp på spåret. En snubbe som höll ganska god fart använde jag som något slags hare; jag spurtade ikapp honom och när jag var ett par meter bakom så lugnade jag ner mig och sprang jag lite långsammare i någon minut och lät honom få ett försprång innan jag spurtade ikapp honom igen och höll på så ett tag. Om han la märke till mig måste han ha undrat vad jag var för någon kuf.

Efter ungefär 20 minuter så kom jag till det öppna fältet i Tanto ner mot vattnet och jag såg en stor brasa med en folksamling runt omkring jag frågade mig själv vad det kunde vara frågan om men funderade inte så mycket på detta föränn jag sprang förbi igen på vägen hem tretton minuter senare.

Det var en ren glädje att springa den här kvällen, benen kändes väldigt lätta och jag var verkligen tvungen att lägga band på mig för att ha en möjlighet att kunna springa ett långpass dagen efter. Men även om jag tog det lite lugnare så kunde jag inte hindra mig själv från att springa med ett stort leende på läpparna samtidigt som jag spelade bongotrummor på låren i takt med musiken som spelades på min iPod.  Jag var på väg att sjunga med till  France Gall låten när jag sprang på kajkanten på Reimersholme men eftersom jag inte kan ett ord franska blev det bara lite mumlande på låtsasfranska: “Qui au eux a sette illy…” o s v.

När jag känner att det går så lätt att springa som det gjorde på den här rundan så gillar jag att växla fart, steglängd och stil; från kraftfulla långa steg till korta snabba steg där jag försöker att lyfta fötterna så lite som möjligt. Resultatet blir att det känns som att jag flyter fram utan någon större anstränging. Den här effekten förstärks av hög musik och av mörkret har fallit. Det här får mig att tro att jag har ett närmast perfekt löpsteg och när jag passerar en restaurang som har en mosaikspegel på väggen så brukar jag vrida på huvudet och beundra mitt löpsteg. Hade restaurangen haft en hel spegel så hade jag nog lagt märke till att steget är långt ifrån perfekt, snarare tvärtom.

Men när jag springer efter mörkrets inbrott så bryr jag mig inte. Istället så sträcker jag ut mina armar och vrider händerna så att jag verligen kan känna fartvinden smeka mina handflator.

När jag passerade Tanto igen så hade den stora brasan redan hunnit delas upp i flera mindre och folksamlingen lika så och nu när jag sprang igenom området och inte bara passerade förbi så insåg jag att det var ju massa skolungdomar som passade på att fira påskveckans första dag med att samlas runt eldar och dricka folköl m.m. Själv fortsatte jag att variera mitt löpsteg och började tänka på Pheobe i Vänner.

Sista kilometrarna går på en cykelbana och  varje gång jag blev passerad av en cyklist så spurtade jag i 60-80 meter för att hänga på i deras tempo för en stund, bara för att det var kul. Jag misstänker att de måste undrat vad det var för idiot som föröskte springa ikapp dem i mörkret men jag brydde mig inte särskillt mycket trots att jag nog mest påminde om en hund som jagar bilar.

Jag upptäckte en lustig/fånig sak på rundan, efter att jag har startat den här bloggen så har jag börjat tänka på svengelska när jag springer.

Soundtrack of the Run.

Art Rules    Chicks on Speed
Super Surfer Girl (Surf Nazis Must Die – Christopher Just Remix)        Chicks on Speed
Förbi fabriken Pascal
Love Action) (12″ Mix)    Human League
Sacre Charlemagne    France Gall
Mucho más de lo normal    La Casa Azul
Kalla mig        Vapnet
Join Our Club    Saint Etienne
Emily    Adam Green
Lost In the Supermarket    The Clash
Ciao!        Lush

It’s more fun to run like an idiot

Monday at around seven thirty in the evening I took a short run, just under 9 ks. It was just supposed to be an easy run before taking a long run on tuesday. But I was longing for running fast so I then I put together the playlist for the run I choose to keep two powerful songs from fridays playlist in the begining of the list.

And this time I let the pumping electro beat decide the pace of the run and in the first 4 ks I was playing with the pace in a homemade version of fartlek. Swithing from quite fast to very fast I raced with some other runners and I got my eyes on. With long sprint I almost cathed up a runner who had a pretty steady pace adn I was only a couple of meters behind him I eased up for a two minutes and then I sprinted to catch up again. I hope he didn’t detect me since I must have made the impression of a complete jerk.

After 20 minutes of running I came to this huge field there I saw a large group of people standing around a bigg campfire but I didn’t think much about this until I returned 13 minutes later on the way home.

The run was pure joy and i had to force myself to take it a little easy so I would have energy left to make a 28 k run on tuesday. But even after that I choose to go a little slower I couldn’t help myself so I ran with a big smile on my face playing bongo drums on my thighs to the music. I wanted to sing along to the France Gall song as I ran at the dock of the Island Reimersholme but since I don’t know any french I was just mumbling along with my own phony french: “Qui au eux a sette illy…” and so on.

When I feel as light as I did during this run I love to change how I run, from powerful steps to short quick steps and try to lift my feet as little as possible. With the result that I get the feeling that I’m flowing without any effort at all the effect is enhenced by running in the dark and with high volume on my iPod. This makes me think that I have a perfect step and then I run pass a restaurant with mosaic mirros on the wall I turn my head to admire how I run. If there was a whole mirror on the wall I would get a much truer view of my running style. And I know that it wouldn’t be flattering.

But running in the dark on my own I don’t care. Instead I stretch out my arms and turn my hands forward so I can feel the wind caress my palms.

Then I passed the field with the campfire I saw that it had split up in several smaller campfires and so hade the crowd and now it was clear why all these people were around. It was the first day of the easter week and the field was full of youngsters who celebrated that the eastern holiday had begun with beer and other intoxicating liquids.

I continued with changing my running style back and forth and started to think about Pheobe in Friends. The last ks I was running at the side of a bicycle track and then I was passed by cyclists I sprinted for 60-80 meters to try to follow in their speed. Just for the fun of it. I guess they must have started to wonder what kind of idiot that was trying to catch up with them like dog chasing cars. But as long as I felt good i didn’t care at all.

I discovered a fun/stupid thing about myself on the run; after that I have started this blog I have begun to think in swenglish then I run.

Soundtrack of the run

Art Rules    Chicks on Speed
Super Surfer Girl (Surf Nazis Must Die – Christopher Just Remix)        Chicks on Speed
Förbi fabriken Pascal
Love Action) (12″ Mix)    Human League
Sacre Charlemagne    France Gall
Mucho más de lo normal    La Casa Azul
Kalla mig        Vapnet
Join Our Club    Saint Etienne
Emily    Adam Green
Lost In the Supermarket    The Clash
Ciao!        Lush