Tag Archives: Da Costa

20 km på 1,32 och ljusskygga typer.

Jag var fortfarande inspirerad av artikeln om hur Da Costa tränade för att springa ett marathon på 2,06 när jag stack ut på söndagens långa pass. Så jag hade bestämt mig för att springa i ett högt tempo. Som vanligt när jag ska ut på ett lång pass så hade jag laddat min iPod med några intressanta podsändningar och lite musik. Tyvärr så hade jag glömt ladda batteriet så efter två låtar blev det tyst i iPoden.

Jag försökte stoppa undan den i den centralt placerade bakfickan på mina tights samtidigt som jag fortsätte springa, med resultatet att det såg ut som om jag höll på och leta efter något mellan skinkorna. Efter en stunds fruktlösa försök att få ner iPoden och lurarna i den trånga fickan så stannade jag i tron att det skulle gå lättare då. Det gick aningen bättre men det tog ändå en tio sekunder att pula ner sladden i fickan vilket gjorde att folk antagligen undrade vad den där löparen hade mellan skinkorna som gjorde att han var tvungen att stanna till så där mitt på en cykelväg för att leta.  Till slut fick jag dock ner sladden och lyckades stänga dragkedjan till fickan i ryggslutet och kunde fortsätta men nu med en jobbig knöl precis där ryggen övergår till stjärt. Jag måste erkänna att jag lite svårt att förstå hur designerna tänkte när de ritade den där omöjliga fickan.

Istället för att låta mina tankar uppehållas av ett vetenskapsprogram eller musik så blev jag nästan helt fokuserad på min löpning. Till att börja med så kändes benen ganska stela och jag behövde nästa tvinga mig själv att springa på för att kunna hålla ett högt tempo.  Men efter 6-7 km så kändes det mycket enklare och jag kunde faktiskt öka farten utan att det blev ett dugg jobbigare.

Senast jag sprang runt Trekanten var sjön täckt med is men nu var skridskoåkarna utbytta mot några sportfiskare som hade hittat sina platser utmed strandkanten. Vilket fick mig att tänka att jag måste se till att provfiska i sjön någon gång i vår eller sommar och kanske ta med sig lite matsäck – varm choklad och mackor kanske.

På de plana partierena så kändes det som att jag utan problem kunde hålla runt 4,30 min/km vilket gjorde att jag började fantisera om att kunna springa ett marathon på cirka tre timmar. Att jag ska kunna slå mitt personbästa med några minuter i höst borde inte vara en ömöjlighet om jag bara kan hålla mig oskadd men att förbättra mig med 20 minuter är ju naturligtvis inget annat än önskedrömmar.

Efter vändningen på väg hem igen när jag kom till industritomterna vid Liljeholmsstranden såg jag en gammal skabbig Volvo med olikfärgade dörrar parkera och ur den klev två snubbar i bodybuilingbyxor och baseballkeps. Med sig hade de en muskulös dobberman och de promenerade med raska steg bort mot ett område med halvövergivna byggnader. Det här satte igång mina tankar och jag undrade vad det var för fuffens de skulle ha för sig. För vad skulle det annars finnas för skäl för dem att vara i det här området en söndagskväll? Det slog mig dock att de kunde tänka samma sak om mig: “Vad fan gör en flåsande gubbe i tights och glansig T-shirt här en söndagskväll?”

De sista 6 km är ganska backiga men jag hade inga som helst problem att hålla farten trots detta, bortsett kanske från den allra sista och längsta stigningen där jag försökte ta i lite extra och när jag nått toppen tog det emot en del i benen. Men jag återhämtade mig snabbt och kunde efter bara en halvminut hålla samma höga fart igen på gatorna sista biten hem. Här mötte jag en snubbe med pizzakartong och jag kände ett direkt sug efter en kebabpizza och under de sista minuternas löpning så funderade jag på om jag skulle gå och köpa en pizza när jag kom hem eller koka spaghetti och äta med tomatsåsresterna från häromdagen. När jag till slut nådde min dörr hade spaghettin vunnit den här hårda kampen och min klocka stannade på 1.32.40 vilket ger ett snitt på 4,38 min/km.

Soundtrack of the run:

Itchy Chin – Heavenly

Whammy – B52’s

(Slut på batterier)

20 ks in 1 hour 32 minutes and shady people

The inspiration from the article about how Da Costa trained to run the marathon in  2.06 was still with me then I got out for the long run on sunday. So I was decided to try to run with a high tempo. As usual I had prepared for my long run with loading my iPod with a couple of podcasts and some music. Unfortunally I forgot to charge the battery so after just two songs the iPod was silent.

I tried to put it away in the center back pocket in my tights while running, with the only result that it looked as if I was searching for something in my crack. I gave up and thought it would be easier to put it away if I stood still – the result people looked at me as if they were wondering why that runner was standing still and searching for something between his asscheeks. After 10 seconds of fibling arund with the earphonechord I finaly had the iPod and the earphones in my pocket and was able to continue. But now with an annoying bulge on my lower back. I’m not so sure how the designers of this tights were thinking then they put the pocket there they did.

Instead of letting my mind be occupied by listening to a podcast or music all I could think of now was the running. First my legs didn’t feel that good at all and I had to force myself to keep up a nice pace. But after 6-7 ks it felt easier and I could actually gain speed without any effort at all.

At the lake Trekanten I saw a couple of of guys with fishing rods and I was thinking that this spring or summer I have to come here to try and catch some fish myself and maybe bring some hot chocolate and sandwiches.

I guess that the pace on the flat was just slightly over 4,30 making me fantasize about beeing able to run the marathon at 3 hours, which I think is just whishful thinking. To beat my PB with a couple minutes – definitly. But to beat it with 20 minutes I guess is impossible.

At my way home then I came to the old industry area around Liljeholmsstranden I saw an old rusty Volvo with different colours on the doors stop and two guys in trainers and baseball hats stepped out of the car, brought their Dobberman dog and walked towards the area with semideserted buildings. This made my mind spin as I was trying to find a reason for these two men to be here in a sunday evening. The onlu conclusion I could get was that they must be into some shady bussiness. But at the same time they could have been wondering why a guy in tights and bright coloured T-shirt was breathing that heavy in this odd place.

The last 6 ks are quite hilly but I had no problem with keeping up with the good pace, well after the last and steepest my legs were a little powerless but I recovered in half a minute and had a good speed on the streets back home there I met a guy carrying a take away pizza. This made me long for a Kebab Pizza and the last minutes of running I tried to decide wether to run home and get some money to buy a pizza or cook some spaghetti to have with the left over tomato sauce from the day before. The spaghetti won a hard battle and I could stop my watch at the time of 1.32.40 making the avarage pace 4,38 min/km.

Soundtrack of the run:

Itchy Chin – Heavenly

Whammy – B52’s

(Low on battery)