Tag Archives: Berner Senner

Säsongens första riktigt lååånga pass

Igår stack jag jag ut på det första riktigt långa passet för säsongen. Jag har ju springit en hel del rundor på ca 2 mil men jag tycker nog att det inte är någon större skillnad på att springa i 50 minuter eller en och en halv timme utan det är först när jag är ute längre än så som det blir något helt annat.

Jag hade laddat min iPod med tre podcasts från Sveriges Radio och lite musik. Som jag har skrivit förut så tycker jag att det kan vara riktigt avkopplande att lyssna på faktaprogram när sticker ut på längre pass.

Det första programmet som jag lyssnade på var Vetandets värld om forskning kring fotboll. Först så tog dem upp boken “Myths and facts about football“, en bok som är ett samarbete mellan ca 30 forskare från hela Europa. De har på ett vetenskapligt och med grundlig empirisk forskning försökt svara på frågeställningar kring fotbollen. Som, Vilken är den bästa taktiken för en målvakt i en straffsparksläggning? Svaret är, kanske lite överraskande, att målvakter som står still mitt i målet har högre räddningsprocent än de som slänger sig på en straff. Ett annat asvlöjande i boken är att hela 95% av vad som sker på i en fotbollsplan är styrt av slumpen.

Andra delen av programmet var ett inslag från The National Football Museum och de pratade om fotbollens medeltida ursprung vad som idag kallas för mob football. Jag blev lite besviken av att inse att inte ens ett vetenskapligt radioprogram kan undgå att vara helt inriktad på brittisk fotboll och att de inte ens nämnde att det finns liknande historisk fotboll i andra delar av världen som t ex calcio storico i Italien.

Efter ca 9 km så kom jag fram till Hellasgården och där tog jag två varv på 5 kilomtersspåret och så snart som jag kom ut i skogen så stängde jag av iPoden för att istöllet njuta till fullo av naturen. 5 kilomtern börjar med samma sträckning som milspåret i ca 1,5 km men sen delar de på sig och femman är betydligt lättare och är en grustäckt stig hela vägen runt så man slipper springa i stenig och lerig terräng. Vilket gör att man kan hålla en någorlunda jämn fart även om det är en väldigt kuperad bana. Jag gillar verkligen att springa i den svenska naturen en tidig vårdag. Luften känns så ren och frisk, som om den är sprängfylld med syre och pollenhalten har ännu inte hunnit stiga så att det känns. Igår var det nästan som att mitt luktsinne blev extra känsligt av den friska luften och när jag tog ett djupt andetag genom näsan så fick jag en bild av en stor våt hund och runt nästa krök så dök det mycket riktgt upp en Berner Senner.

Första varvet gick på 28 minuter vilket ju var helt OK med tanke på att det är en backig terräng och att jag ute på ett långt pass. På andra varvet så kom jag in i ett slags meditativt tillstånd där jag knappt tänkte något alls utan bara tog in intryck från omgivningen; vad jag såg, doftade och hörde utan att det medförde ytterligare tankar.  Det andra varvet gick på 27 minuter så omedvetet hade jag uppenbart ökat farten lite.

På vägen hem lyssnade jag på Vetandets värld om Matthew Henson, en färgad upptäcktsresande som är mest känd som assistent till Peary (som sägs vara den förste mannen på nordpolen). Programmet presenterade dock en teori om att det här kanske inte var hela sanningen. Det finns nämligen en hel del indicier som talar för att Henson snarare agerade som den faktiske ledaren för expeditionen och att han var 45 minuter för Peary till nordpolen.  Författaren till en  biografi om Henson sa att Henson själv ska ha sagt att han på hemresan från nordpolen sa till Peary: “När vi kommer tillbaka till västvärlden, din värld, så kommer du att hyllas som upptäckare av nordpolen men jag vill att du ska veta att det var din färgade vän som var först”. Ett mycket intressant program som även innehöll en intervju med Hensons barnbarns barn som är uppväxt på grönland.

Det är uppenbart att det händer saker med såväl ben som kropp under längre löparpass. Efter två timmars löpning så började det värka i benen och jag började tänka på vad jag skulle äta efter turen. Jag hade tagit med mig lite energigel för säkerhets skull men eftersom jag hade massa godsaker hemma för att kunna göra en perfekt carbonara så hoppade jag över gelen och tänkte att jag då skulle kunna äta lite extra pasta istället.  De sista kilometrarna så hade jag lyssnat klart på podcastsändningran (utöver de två programmen från Vetandets värld så lyssnade jag på ett avsnitt av Språket, men det var ganska ointressant) så då lyssnade jag på lite musik istället.

En aspekt av att springa riktigt långt är att jag har märkt att det kan komma perioder när jag blir väldigt känslosam och när Talk Talks  It’s My Life spelades i mina lurar så kände jag mig alldeles överväldigad och jag kände hut mina ögon blev glasniga utan någon egentlig anledning.

För att summera träningspasset så är jag riktigt nöjd. Jag hade inga problem med att hålla samma jämna fart under hela rundan, bortsett från att jag saktade in lite i de allra brantaste backarna och i den långa trappen upp på Skansbron. naturligtvis så gjorde det ont i slutet men det var ingenting som jag led av. Och inte en enda gång tänkte jag ens tanken på att korta rundan med ett par kilometer, snarare tvärtom med två kilometer  kvar så fantiserade jag om att fortsätta 13 km till bara för att få ihop till ett fullt marathon.

Soundtrack of the run

Horoscop  – Cats On Fire
Vetandets värld 2009-04-01  –   Sveriges Radio  Podradio
Språket 2009-03-31   –   Sveriges Radio   Podradio
Vetandets värld 2009-04-06   –  Sveriges Radio   Podradio
I Only Want To Be With You   –   Dusty Springfield

Margerine Melodie    –  Stereolab

It’s My Life (U.S. 12″)    6.09    Talk Talk
Little Bird   –   Rose Melberg
Up the Ladder to the Roof  –  The Supremes