Monthly Archives: May 2009

20 km, Västgöta-Bengtsson och sovande narkomaner

Jag inledde den här veckan med ett pass på 20 km och jag satte iväg i ett behagligt tempo där det enda som jag egentligen brydde mig om vad gäller löpningen var att försöka hålla ganska korta steg. Det här tack vare lite tips från Rick.  Jag vet att hela hemligheten bakom att bli en bra långdistanslöpare inte bara ligger i att springa med ett kort och kvickt steg men jag har ännu inte hunnit läsa igenom all litteratur och titta på filmerna. Men jag ska jag lovar och än en gång tack Rick för tipsen.

Jag hade laddat ner ett par podcasts från Sveriges Radio. Ett program var gjort av Västgöta-Bengtsson, en expert på västgötska dialekter.  Programmet var gjort 1979 (eller där omkring) och bestod av inspelningar som Västgöta-Bengtsson gjort redan 1947 med gamla människor ute i bygden. Västgöta-Bengtsson inledde med att prata om den tekniska revolutionen. Och det var fascinerande att lyssna på när han (före internet- och mobiltelefonieran) prata om hur den tekniska utvecklingen har varit helt omöjlig att förutse och hur svårt det var för äldre människor på landet att förstå att man kunde spela in deras röster genom en tråd till en portabel maskin och man sedan kunde spela upp detta igen.  Att lyssna på hans resonemang i min iPod Shuffle gav verkligen ett perspektiv på saker och ting.

Även om gamlingarna pratade på min egen dialekt så hade jag lite svårt att förstå allt som de sa men jag fattade i alla fall att de bl a pratade om en gammal smed som var duktig på att sko oxar. Vilket man var tvungen att göra eftersom man inte hade råd med hästar i byn.

Medan jag lyssnade på programmet så passerades jag av en löpare som sprang en aningen snabbare än jag. Jag kollade in hans steg och var ganska nöjd när jag jämförde med mitt eftersom han hade ett mycket längre, kraftfullare men mer energikrävande steg än mitt och trots det så höll jag nästan samma fart utan att ta i. Efter ett par minuter så började jag även ta in lite på honom och efter någon kilometer så var jag förbi honom igen utan att behöva ta i mer eller ändra på mitt energisnåla steg.

Efter programmet om västgötska så lyssnade jag på ett program från Vetenskapsradion Historia om medeltidens motsvarighet till Ingvar Kamprad eller Bill Gates, Svergies genom tiderna allra rikaste man, Bo Jonsson Grip. Det jag reagerade mest på i inslaget var att historikern som intervjuades sa att bilden av Grip har varit alldeles för ensidig och att han alltid har porträtterats som en genom ond man och att han nog är en mer komplex person än så. Sen berättade han en historia om hur Grisp första fru dog i barnsäng och att Grip lät skära upp hennes mage för att få ut barnet i liv bara för att komma över sin frus över hundra gårdar. Barnet dog några timmar eller dagen efter och Grip ärvde via barnet gårdarna. Hade barnet inte varit i liv nrä det föddes så hade gårdarna istället återgått till fruns släkt.

Andra halvan av programmet handlade om Carin Göring, Herman Görings svenska fru. Eller mer exakt, det handlade om hennes kvarlevor. Efter hennes död (vid 47 år) så begravdes hon först i sin släktgrav i Sverige. Herman Göring såg dock till att kroppen grävdes upp och flyttades till hans jaktslott Karinhall utanför Berlin, där han hade byggt att mausoleum åt sin frus kvarlevor. Vid andra världskrigets slut så lät han förstöra Karinhall för att det inte skulle falla i händerna på de ryska soldaterna men han lät mausoleumet vara. När ryssarna kom så plundrade de graven på de juveler som Carin fått med sig in i den eviga vilan och skändade liket. De spelade t ex fotboll med huvudet. Senare så hittades kvarlevorna de identifierades av Karinhalls husmor (eller liknande), kremerades och begravdes sedan i Sverige för en andra gång. Något år senare så fann man en träkista i området där Karinhall legat och i denna låg ett kvinnolik. DNA-analys av kroppen jämfördes med Carins bror och det visade sig överensstämma man kunde även konstatera att kroppen var från en kvinna som hade dött “innan hon blivit gammal”. Så nu finns det alltså två döda Carin Göring.

Medan jag lyssnade på detta så passerade jag sjön Trekanten och på var och varannan parlbänk utmed sjökanten så satt alkisar och drack kassvis med öl och en och annan narkoman som var utslagna och sov i konstiga ställningar. Det här fick mig att ändra mina funderingar på att åka till sjön för att fiska lite senare i år. För det är ju inte samma känsla att dra upp fisk omgiven av sammhällets bottenskikt som att göra det i en naturskön omgivning.

När jag hade lyssnat klart på radioprogrammen så kom jag att tänka på en sak som jag sa tidigt i januari 2008. Jag träffade David en sen natt ute på lokal och som sig bör så önskade folk varandra “God fortsättning” runt omrking oss och sa en massa plattidtyder om hur fantastiskt 2008 skulle bli. Jag försökte skämta till det och låtsas att jag tog fel på år och sa: “2009 kommer att bli mitt år!” Vid senaste nyåret så hänvisade jag till detta när jag önskade min vän  Pontus ett “Gott nytt år” och sa att jag trodde att det nog skulle bli vårat år. Efter en för min del svag start på året så har de senaste veckorna dock gjort att jag så smått börjar tro att jag kan få rätt i min profetia.

Lite efter halva rundan så lade jag märke till ett par i skogen ungefär 20 meter från spåret. En av dem hukade sig på ett lite udda sätt och reflexmässigt så drogs mina ögon dit och jag insåg ganska snabbt att jag stirrade på en kvinna i löparkläder som gjort ett nödstopp för att lätta på trycket. Min reaktion på detta var att snabbt vrida iväg huvudet och göra det ännu tydligare att jag hade stirrat.

15 minuter senare så mötte jag en grupp joggande tjejer som var lite runda i konturerna om man får säga så. De var alla klädda i lite för tajta T-shirts med trycket “Military Training”. Jag kunde inte låta bli att tänka på om det verkligen var den svenska militären som var ute och tränade så kunde man lika gärna skicka en inbjudan till valfritt land och säga “Vill ni inta ett land utan att möta motstånd? Välkomna till Sverige.” Nu idag så googlade jag “Military Training” och hittade den här hemsidan. Utifrån vad jag såg i spåret så skulle inte jag använda ord som “den tuffaste träning du någonsin kommer att älska” utan snarare “gillar du också att jogga lite långsamt tillsammans med andra mulliga tjejer”.

Eftersom hela syftet med rundan var att at det lite lugnt så var jag väldigt nöjd att jag ändå till slut höll ett tempo på under 5 min/km utan att bli ett dugg trött. Detta trots alla backar och hösnuva. Det svåraste var nästan att hålla igen och inte öka farten.

Soundtrack of my run:

Bedsitter – Soft Cell

Västgöta-Bengtsson – Sveriges Radio

VR Historia – Sveriges Radio

Art Rules – Chicks on Speed

Busy Doing Nothing – Love Is All

This Month, Day 10- Cansei De Ser Sexy Cansei De Ser Sexy

Memorabilia- Soft Cell

Predict The Day- Ladytron

You Take My Breath Away- Knife

Kyberneticka Babicka Pt. 1 – Stereolab

Come Live with Me- Heaven 17

Me Plus One- Annie

Sexy Results (MSTRKRFT Edition)-Death From Above 1979

Ladykillers -Lush

Love Life – Chicks On Speed

Soon- My Bloody Valentine

20 ks, Västgötabengtsson, sleeping junkies and running past peeing girls.

I started this week with a 20 k run and I took off in a comfortable pace and the only aspect of my running that I was concerned with was that I wanted to keep my steps short. This is thanks to tips from Rick.  I know the secretbehind becoming a good long distance runner is more than just run with a short and quick stride but I still haven’t had time to go thru all the films and litterature on the subject. But I will, I promise and thanks a lot Rick!

I had downloaded a podcats from swedish radio about the dialects from the province that I come from, Westrogothia. The show was made 1979 (I think) by a local dialect expert called Västgöta-Bengtsson and it consisted of recordings that he made as early as 1947 with people born in the mid 19th century. He started the show with talking about how much the technical revolution has changed the world. And to listen to a man pre the internet, cellphone era talk about how difficult it was for older people to understand the concept of recording voices in a portable machine and later listen to the same voice, really set things in perspective.

Even though they spoke in my  dialect I had a hard time to understand everything they said but I understood that they talked about an old blacksmith that used to put shoes on oxes, since no one could afford a horse in the village that they grew up in. The difference between shoeing an ox and a horse was that you needed 8 shoes for an ox instead of 4 for a horse.

While I was listening to the show I was passed by a runner who ran slightly faster than me. I watched his stride and compared it to mine and I was really glad to see that he used a much more powerful and energy draining stride and I was still able to almost keep up with him. A couple of minutes I started to gain on him without any effort and after two ks I passed him, still running with a much more energy saving stride.

After the show about dialects I listened to an other historical show from swedish radio; one of the subjects was about the mediveal Ingvar Kamprad or Bill Gates, the richest man in swedish history, Bo Jonsson Grip. The thing that made most impression on me in the show was that the historician that was interviewed talked about that Bo Jonsson Grip has been painted as an all together evil person, and that tha is not the whole truth. And after that he told a story about how Grips first wife died in childbirth and how Grip had her gutted to get the baby boy out alive just so the boy could inherit over 100 farms from the dead mother. Just hours or a day later the poor baby died and Bo Jonsson Grip could inherit the farms (if the baby hadn’t been alive at birth the properties would have been returned to his wifes family.

The second part of the show was about Carin Göring, Herman Görings wife, or actually it was about the mystery regarding her remainings. Then Carin died she was first buried in her family grave in Sweden but Herman Göring later dug up her body and took it to a mausoleum in his estate, Karinhall, outside Berlin. At the ending of the war Göring destroyed Karinhall because he didn’t want the russians to get their hands on it. But he saved the mausoleum so the russians plundered the  grave (the corpse wore a lot of jewlery) and soldiers desectrated the body. For example it is known that they played football with Carins head. Later the remainings were found, and she was cremated and buried in Sweden again. The story could end here, but years later someone found a wooden coffin with a corpse in it where Karinhall was placed. The DNA analysis showed that this was a close relative to Carins brother and that the corpse was from a “not that old woman”. So now there is two dead Carin Göring.

As I listened to this i passed the lake Trekanten, and now with the spring in full bloom the benches around the strand were filled with bums drinking beer and one or two junkies sleeping in awkvard positions. This made me change my mind about going to this lake to try to catch some fish later this spring. Sharing the lake with the cast of a modern version of Les Miserables isn’t the same as fishing in a calm nature.

Then I had finished listening to the radioshows, my mind wandered off to think about something I said first as a drunken joke to David january 2008; “2009 is gonna be my year!” and then this year started I wrote a text message to my friend Pontus “already a year ago I said that 2009 is gonna be my year and you’re hereby included” and after a slow start there has been signs that my prophecy might become true.

After a little more than half the run I saw a couple in the woods 20 meters from the path, since one of them was squating in a strange position my reflex was to stare at them as I passed, just to relize that the couple was two runner who had made an emergency stop. And I found myself staring at a girl in runners clothing who was peeing. I qucikly turned my head away and made it even more obvious that I had been looking at her.

15 minutes later I met a group of jogging girls, all of them a little round in their edges if you know what I mean. And they were all dressed in T-shirts with the print “Military Training” on their chests. I couldn’t help thinking that if this was the swedish military we might as well tell the russians or US or Poland or San Marino: “you are welcome to invade this country if you want to”. Now I googled “Military Training” and found this site. By what I saw I wouldn’t use words like “the toughest training you ever experienced” rather “if you want to go jogging in a slow pace with other plump girls join us”.

Since the whole purpose by the run was to take it easy I was very satisfied that I could hold a pace sub 5 minutes/km for the whole run without getting tired at all. This despite all the hills and the pollen allergy. The hardest part was actually trying not to speed up.

Soundtrack of my run:

Bedsitter – Soft Cell

Västgöta-Bengtsson – Sveriges Radio

VR Historia – Sveriges Radio

Art Rules – Chicks on Speed

Busy Doing Nothing – Love Is All

This Month, Day 10- Cansei De Ser Sexy Cansei De Ser Sexy

Memorabilia- Soft Cell

Predict The Day- Ladytron

You Take My Breath Away- Knife

Kyberneticka Babicka Pt. 1 – Stereolab

Come Live with Me- Heaven 17

Me Plus One- Annie

Sexy Results (MSTRKRFT Edition)-Death From Above 1979

Ladykillers -Lush

Love Life – Chicks On Speed

Soon- My Bloody Valentine

En lätt mil i Skaraborg

Den här helgen hade jag planerat att springa “Kanalloppet” i Borensberg. Men i fredags så fck jag ett jobberbjudande som skulle innebära att jag inte skulle kunna åka till Mölltorp och hälsa på mina föräldrar nästa vecka. För säkerhet skull så ändrade jag mina planer och åkte till Mölltorp redan idag istället.

Så istället för loppet så tog jag en runda runt Kyrksjön. Eftersom jag ville njuta till fullo av naturen på min favoritrunda så skippade jag iPoden. Tankarna snurrade kring jobbmöjligheten men eftersom ingenting är bestämt och ingenting kan sägas om det så försökte jag att inte fundera mer på det.

Mitt löpsteg för dagen kändes lätt och jag kunde springa i ett bra tempo utan någon egentlig ansträngning. Jag försökte hålla steget så kort som möjligt och började tänka på en löpcoach som jag läste om häromdagen. Han gav lite råd till motionärer, bl a att man ska föröska hålla ett kort och snabbt steg istället för ett långt och kraftödande. (I o f s ingen nytt).  En annan sak som han sa som förbryllar mig är att ett fel som många löpare gör är att de fokuserar på det främre benet när det i själva verket är det bakersta steget som man ska koncentrera sig på om man vill utveckla sitt steg.  Jag måste erkänna att jag inte förtår hur det här rådet skulle kunna hjälpa någon. För det första så sa han ju inte vad det är man ska koncentrar sig på att det bakre benet ska göra. För det andra så fattar jag inte hur man ska kunna fokusera under så kort tid som det bakre benet är just bakre och sen direkt kunna flytta fokus till det andra benet när det blir det bakre.

De här funderingarna på löpsteg gjorde att jag insåg, eller inbillade mig, att mitt steg har fått en rakare framåtrörelse, att jag har bättre balans och att kroppen knappt rör sig alls i sidled när jag springer. Den här insikten gjorde att jag njöt ännu mer av löprundan och omgivningarna runt sjön. Vädret  cirka 13° C och lite vårbris var perfekt att springa i och vyerna runt sjön är idylliska, omväxlande skog, åker, små röda hus som ligger utmed stranden vid andra sjöar man passerar och gröna fält – på ett såg jag ett nyanlänt tranpar.

Milen runt sjön tog ca 48 minuter och den känslan var att jag hade kunnat ta ett varv till i samma tempo utan några större problem trots att jag bara fått 3-4 timmars sömn senaste natten.

Nice 10 ks in Skaraborg

This weekend I had planned to go to Borensberg to run “Kanalloppet” a race at the bank of Göta Kanal. But at a meeting with a company this friday a job opportunity  appeared that would make it impossible to go to Mölltorp to visit my parents next week. Therefor I decided to skip the race and visist them this weekend instead.

So instead of a race I took a training run around the lake Kyrksjön. Since this is my favourite run I didn’t use my iPod since I wanted to enjoy the nature at the fullest. I couldn’t help thinking about the job opportunity but since nothing is decided and I’m can’t write about it I tried not to think about it anymore.

My stride was light and easy and I had no problem with keeping a good pace without any effort at all. I tried to keep a short stride and thought about something I read the other day. A running coach said in an interview that you should try to have a short stride if you wanna train for long distances. Nothing new but he also said that a thing that a lot of runners do wrong then they try to improve their technique is that they focus on the foremost leg then it’s actually your rearmost leg that you should focus on. I must say that I can’t see how this advice could help anybody; partly because he didn’t say what you should focus to do with the leg and partly because I doesn’t understand how you could focus on one leg for the short time it’s the rearmost and then change and start focus on the other leg.

Thinking about this made me realize that my stride has become very straightforward and that the sideway movement of the body is very little. The effortless running made me enjoy the surroundings even more; the weather – around 13° C and a spring breeze – was perfect for the run, the views around the lake are really beautiful, forest, small red houses, green fields (on one I saw a pair of newly arrived cranes), and other small lakes.

The 10 ks took around 48 minutes and the overall feeling was that I could have kept up for an other lap in the same speed despite just getting 3-4 hours sleep last night.

Bad week that ends in good speed

This week has been a backlash compared to last week. Only three runs. If I want to find excuses I guess I could put the blame on the pollen fever that has hit me this week or a lot of work or that I had planned to run a 10 k race and wanted to take it easy to get in top shape. But the truth is that I’ve been lazy.

Today, for example I had planned to go for a long run, 20 ks or more. But I waited a little to long before I went out so I had to shorten that to a 12,5 k run. My body felt pretty heavy and it took a couple of ks before I could get up some steam. I thought that I should try to pick up the pace little by little the longer I ran so that after 10 ks I would be running close to my maximum.

After 2-3 ks I started to feel good and the old school hip hop tunes Worthy Rappinghood by Tom Tom Club and Hip Hop Be Bop by Man Parrish made me think about if it’s possible to run over benches turn around and start to run backwards without slowing down, without tripping. I’m not talking about making advanced tricks like these guys just to add a little spice to my ordinary run.

After 5 ks then I reached the island Långholmen I started go a little quicker. June the 14th it’s time for the annual Långholmen Race, organized by Janne Kask. We usually are around 10-20 friends who meet to find out who is the quickest to run around the island. The race is a little over 3 ks long  and starts with a couple of steep hills and even contains a couple of stairs. After the hills where I took it pretty easy I felt really light and got an impulse to try to run the rest of the lap really fast and I actually had no problem at all too keep up a really good speed.

I even had the energy to think about proposing to Janne that we could have a dinner after the race at my place for all the contestants (if we won’t be more than 20). I ran the lap sub 15 minutes without problem and I even had energy left so then I approached the second last k I tried to catch up a cyclist that was biking some hundred meters in front of me. I ran that k in 4 minutes and cut the difference to the cyclist by half.

The very last k I tried to take it a little easy but that was hard cause my legs wanted to run faster than my mind.

Soundtrack of the run:

Ladykillers    – Lush

I Can’t Be Satisfied    –   Talulah Gosh

Wordy Rappinghood    – Tom Tom Club
Paper Planes   –    M.I.A.
Bitter Sweet   –    Marc Almond

Hip Hop Be Bop (12″)    –    Man Parrish

All Tomorrow’s Parties    –    Japan

Horoscop    –   Cats On Fire

Älska mig/Skjut mig!   –    Pascal

Letters From a Voyage to Sweden    –   Cats On Fire
Mis nostálgicas manías    –    La Casa Azul

Längtar efter dig    1.58    Pascal    Galgberget    Rock        14    2009-05-03 22.52
Lay Down Your Arms   –   Cats On Fire

La revolución sexual  –  La Casa Azul

Higher grounds    –    Cats On Fire