Monthly Archives: April 2009

28 jobbiga km vilket ger mer än 8 mil på sju dar

I onsdagseftermiddag så träffade jag Niclas, Jonas och Tompa för ett löppass. Vi brukar ses en gång i månaden och springer runt en mil tillsammans för att avsluta med lite bastu, pizza och öl. Så på torsdagen när jag skulle sticka ut på ett långpass, 28 km, så skulle det bli nästan 5 mil på tre dagar och drygt 8 mil på en vecka. Min tuffaste träningsvecka någonsin.

Jag började ganska lugnt och lyssnade på en podcast från vetenskapsradion om Kleopatra och Seneca Village i Central Park i New York. Historikern Allan Kynne, som har skrivit den första svenska biografin över Kleopatra sedan 1927 pratade om hur lite vi egentligen vet om den egyptiska drottningen. Och att den bilden vi har av henne idag till stor del bygger på Shakespears drama och inte på historiska källor.

Kleopatra följdes av ett inslag från New York som handlade om  Seneca Village. En by som låg i ett område som idag är en del av Central Park och som försvann för ca 150 år sedan. Byn, där det  framförallt bodde frigivna slavar och irländska invandrare, var ett välorganiserat samhälle med två skolor och tre kyrkor.  Byborna köptes ut av staden New York och jämnades med marken för att uppgå i Central Park och idag är allt som finns kvar (ovan jord) en liten skylt i parken.  Båda inslagen var intressanta och höll mig upptagen under en stor del av de nio kilometrarna till Hellasgården.

Det långsamma tempot fick mig att tänka på ett program som Tompa berättade att han sett på  National Geographic Channel. Det handlade om afrikasnka bushmän som jagade på samma sätt som människan jagat sedan förhistorisk tid; nämligen genom att helt enkelt springa efter bytet. De väljer ut en antilop i flocken och sedan så springer de långsamt mot den, när de kommer närmre så rusar antilopen iväg. Bushmännen släpper den inte med blicken utan joggar långsamt efter varpå bytet sticker en gång till osv. De här kan hålla på i allt från 8 timmar till två dygn. Men tills slut så är antilopen så utmattad av alla rusher att jägarna kommer åt att döda den med sina spjut. Poängen är just att bushmännen springer i ett energisparande tempo liknande det som en modern ultralöpare håller på med.

Efter ett par dagar med kyla så var det riktigt varmt och skänt på torsdagen så jag sprang i kortbyxor och kortärmad T-shirt. Men eftersom jag skulle vara ute tills dess att solen inte värmer så mycket och att vinden kunde kännas kylig så tog jag även på en vindjacka. Det dröjde dock inte länge innan det kändes som värsta sommarvärmen och jag fick ta av mig jackan och springa med den i handen.  När jag kom fram till Hellasgården så hängde jag upp jackan på en stolpe vid starten för 5 km-spåret och stack iväg. Tanken var att jag skulle hålla ett mycket högre tempo än på transportsträckan. Spåret inleds som kanske är bekant med en lång och brant backe so kändes riktigt jobbig. När det planar ut på andra och tredje kilometern så tyckte jag  att jag inte fick till det där flytet  löpningen. Så jag började faktiskt fundera på om jag inte skulle vända hemåt efter bara ett varv. De två branta backarna med en kilometer kvar av varvet gjorde det ju inte lättare. men den lätt sluttande nedförsbacken in mot varvningen lurade mig att jag nog var rätt pigg ändå. Varvet gick på 25,30 vilket var mycket bättre än jag trott. Och jag var riktigt nöjd med tanke på att det var tredje dagen i rad med löpträning, jag hade sprungit nästan en mil till spåret och  spåret är riktigt backigt.

Det andra varvet kändes till en början med mycket lättare och som om jag kunde hålla en högre fart. Efter ca 2 km så mötte jag en snubbe i skogen. Jag kände igen honom från ett par år tillbaka i tiden när jag vare morgon mötte honom när jag gick till jobbet. Han var lätt att känna igen eftersom han alltid var klädd i en vit vindjacka, vita jeans, långt – nästan en meter- hår, långt men tunnt skägg. Han hade alltid händerna i fickorna och gick på ett nästan säreget sätt, nästan flyter fram. Jag brukade fundera på vad det för typ eftersom han dels såg ut som en uteliggare som inte bryr sig alls om sitt utseende men samtidigt som att det var väldigt uttänkt, fördomsfullt såg jag honom som något slags konstnär. Nu i skogen hade han blå uppvikta jeans och en lång blå jacka. Men i sitt långa hår, långa skägg och gångstilen med händerna i fickorna gjorde att jag kände igen honom direkt. Ett par hundra meter efter mötet la jag märke till att någon placerat en vit porslinskatt på en stubbe ca 5 meter från spåret. Jag bestämde mig direkt för att det måste vara något slags konstinstallation av den mystiske snubben.

De två branta backarna kändes näst intill omöjliga att at sig uppför under andra varvet och jag kände att mina krafter började ta slut. Jag kom ändå runt varvet på 26.30. Innan jag vände hemåt så tog jag lite gel för att få energi till hemresan och dessutom fyllde jag på vätskebältet med vatten. Sen satte jag av i ganska maklig fart och lyssnade på Vetenskapsradion Forum om reklamvärlden. De hade en intervju med en socialantropolog som forskade om reklambranschen och som hade gjort en studie inifrån reklambranschen. För mig som själv jobbar med reklam var det både roande och intressant att lyssna på detta. När han beskrev processen för att komma fram till en reklamlösning kunde jag inte låte bli att undlåta mig ett litet skratt eftersom det var så löjeväckande och samtidigt så sant. Jag kände mig nästan pinsamts träffad av inslaget. En av de saker som han kommit fram till var reklamen inte alls speglar samhållet (som vissa reklamskapare påstår) utan att det i själva verket bara speglar hur den mycket homogen gruppen, som reklamare består av, ser samhället i övrigt.

Under hemresan så kände jag hur krafterna allt mer började sina och allt jag ville nu var egentligen att stanna till och vila. Jag fick bilder av hur skänt det skulle vara att bara lägga sig ner och ta en tupplur. T o m en hög med skrot, i det området i Norra Hammarbyhamnen som fortfarande känns som lite industritomt, såg inbjudande ut. Med ungefär två kilometer kvar att springa så måste jag uppför en lång trappa som går upptill Skansbron och här var det helt omöjligt att springa, det var t o m svårt att motivera sig att gå uppför den. Efter trappen kändes det inte mycket lättare och jag tror att jag “sprang” den följande kilometern på över sju minuter, när jag funderade på om jag skulle stoppa en slumpmässig person och tigga pengar till en chokladbit eller en Pepsi bara för att få energi nog för att klara mig hem.

Men en halvminuts vila och hemlängtan som jag kände gjorde att jag kunde göra en sista insats och ta mig hem sista kilometern i skaplig fart i alla fall. Det var dock som om jag sköljdes över av känslor och under några ögonblick var jag på gränsen att brista ut i tårar.

Jag har aldrig upplevt tröttheten på det här sättet, inte ens när jag sprungit marathon men efteråt så var det dock ganska skönt att ha lyckats plåga sig igenom hela passet och  framförallt så kände jag mig nöjd med både mängden och kvaliteten på den senaste veckans löpning.

Soundtrack of the run:

Podcast Vetenskapsradion Historia

Buzz Buzz Buzz   –    Jonathan Richman & The Modern Lovers
Ne M’appelle Pas Ta Biche    –    Stereo Total
Podcast Vetenskapsradion Forum
Pale Movie    –   Saint Etienne
Why Won’t You    –  The Rogers Sisters
Roadrunner (Once)    –    Jonathan Richman & The Modern Lovers
I’ll melt with you    –  Modern English    16
Försent    –    Ratata
Supreme Nothing   –    Tiger Trap

Ett misslyckats intervallpass innan min comeback som komiker

Tisdagen 21/4 var det dags för min comeback på den svenska stå upp-scenen. Jag hade fått 4 minuter på Komikaze i Stockholm. Under eftermiddagen så blev jag mer och mer stressad och försökte komma på nya och roligare skämt istället för att koncentrera mig på att lära mig de som jag redan hade så för att bli av med lite stress och överskottsenergi så stack jag ut för att köra ett intervallpass. Jag värmde upp i ca två kilomter och stretchade lite innan jag började mina fyra minuters intervall med 90 sekunders joggvila mellan.

Naturligtvis kunde jag inte släppa det kommande giget utan fortsatte att fundera ut nya skämt och började tänka på hur i princip alla politiska partier har omfamnat Prideveckan de sensate åren. Och spånade lite i hur det skulle se ut om även puckona i Nationaldemokraterna får för sig att de måste synas på Prideveckan: De kommer dit med sin gruppering “Pink Nazis” som hejlar nonchalant med lite slapp handled och försöker lanserar sitt internetnätverk för homosexuella nazister; “Herman GayRing”.

Men hur gick det med intervallerna? Mina ben var fortfarande lite trötta från söndagens snabba 20 km och jag hade problem med att återhämta mig mellan intervallerna och efter bara ett par upprepningar så bestämde jag mig för att ta det lite lugnt. Jag hade även börjat få lite huvudvärk, antagligen en reaktion på stressen inför kvällens gig men gjorde det i alla ännu svårare för mig att motivera att köra hårt. Jag ville ju inte riskera att få ett migränanfall. Som om det här inte vore nog, när jag sprang i trapporna upp till Liljeholmsbron så fick jag lite ont i baksidan av högra låret och så för att undvika att dra på mig en muskelbristning så tog jag det riktigt lugnt de sista kilometrarna. Totalt sett ett helt misslyckat intervallpass.

(Kvällens gig gick helt OK och gav mersmak, troligen för att jag bestämde mig för att inte använda skämten om homonazisterna).

Soundtrack of the run:

Sex Dwarf  –  Soft Cell
Emily  –   Adam Green
The Red Door   –    The Aislers Set
Avenue   –  Saint Etienne
Babylon   –    New York Dolls
The ink in the well   –   David Sylvian
Lemon    –    Broder Daniel
Dame Mas   –    Maria Daniela Y Su Sonido Lasser
Stoned Love   –    The Supremes
Super Surfer Girl (Surf Nazis Must Die – Christopher Just Remix)   –    Chicks on Speed

Preparing for my comeback as a comedian with bad intervals

Tuesday was the day for my comeback on the swedish stand up scene. I had a 4 minute spot at this comedy club in Stockholm. In the afternoon I became more and more stressed as I tried to come up with better jokes instead of learning the ones I already got so I decided to let off some steam by a running pass with hard intervals.

I warmed up with 2 ks slow running and stretched a little before I began with my 4 minute intervals with 90 secs jogging in between. Of course I couldn’t let go of the gig so I thought of some new jokes as I was running. I thought about how almost all political parties every summer are trying to embrace the gay community during the Gay Pride Week. And I came up with some jokes about how it would be if even the nationalist party would try to be more open to the gay community. They could introduce their own gay group at the next Pride Week; “Pink Nazis” who greets each other with a Heil Hitler with a soft flappy wrist. And they could have a network for gaynazis called “Herman Gayring”.

But how about the intervals? My legs was still tired from the  20 quick ks on sunday and I didn’t recover between the intervals as I wanted after a couple of reps I took it a little easy. I even started to get a little headache, might have been from the stress I felt about the gig but this also made me take it a little easy because I didn’t want to get migrane attack. And if this wasn’t enough, then I was running up the stairs to Liljeholmsbron I felt a pain in the back of my right thigh so to avoid a muscle rupture the last ks was really slow. So in total a bad day on the track.

(The comedy show was pretty good and I didn’t do the joke about gay nazis.)

Soundtrack of the run:

Sex Dwarf  –  Soft Cell
Emily  –   Adam Green
The Red Door   –    The Aislers Set
Avenue   –  Saint Etienne
Babylon   –    New York Dolls
The ink in the well   –   David Sylvian
Lemon    –    Broder Daniel
Dame Mas   –    Maria Daniela Y Su Sonido Lasser
Stoned Love   –    The Supremes
Super Surfer Girl (Surf Nazis Must Die – Christopher Just Remix)   –    Chicks on Speed

20 km på 1,32 och ljusskygga typer.

Jag var fortfarande inspirerad av artikeln om hur Da Costa tränade för att springa ett marathon på 2,06 när jag stack ut på söndagens långa pass. Så jag hade bestämt mig för att springa i ett högt tempo. Som vanligt när jag ska ut på ett lång pass så hade jag laddat min iPod med några intressanta podsändningar och lite musik. Tyvärr så hade jag glömt ladda batteriet så efter två låtar blev det tyst i iPoden.

Jag försökte stoppa undan den i den centralt placerade bakfickan på mina tights samtidigt som jag fortsätte springa, med resultatet att det såg ut som om jag höll på och leta efter något mellan skinkorna. Efter en stunds fruktlösa försök att få ner iPoden och lurarna i den trånga fickan så stannade jag i tron att det skulle gå lättare då. Det gick aningen bättre men det tog ändå en tio sekunder att pula ner sladden i fickan vilket gjorde att folk antagligen undrade vad den där löparen hade mellan skinkorna som gjorde att han var tvungen att stanna till så där mitt på en cykelväg för att leta.  Till slut fick jag dock ner sladden och lyckades stänga dragkedjan till fickan i ryggslutet och kunde fortsätta men nu med en jobbig knöl precis där ryggen övergår till stjärt. Jag måste erkänna att jag lite svårt att förstå hur designerna tänkte när de ritade den där omöjliga fickan.

Istället för att låta mina tankar uppehållas av ett vetenskapsprogram eller musik så blev jag nästan helt fokuserad på min löpning. Till att börja med så kändes benen ganska stela och jag behövde nästa tvinga mig själv att springa på för att kunna hålla ett högt tempo.  Men efter 6-7 km så kändes det mycket enklare och jag kunde faktiskt öka farten utan att det blev ett dugg jobbigare.

Senast jag sprang runt Trekanten var sjön täckt med is men nu var skridskoåkarna utbytta mot några sportfiskare som hade hittat sina platser utmed strandkanten. Vilket fick mig att tänka att jag måste se till att provfiska i sjön någon gång i vår eller sommar och kanske ta med sig lite matsäck – varm choklad och mackor kanske.

På de plana partierena så kändes det som att jag utan problem kunde hålla runt 4,30 min/km vilket gjorde att jag började fantisera om att kunna springa ett marathon på cirka tre timmar. Att jag ska kunna slå mitt personbästa med några minuter i höst borde inte vara en ömöjlighet om jag bara kan hålla mig oskadd men att förbättra mig med 20 minuter är ju naturligtvis inget annat än önskedrömmar.

Efter vändningen på väg hem igen när jag kom till industritomterna vid Liljeholmsstranden såg jag en gammal skabbig Volvo med olikfärgade dörrar parkera och ur den klev två snubbar i bodybuilingbyxor och baseballkeps. Med sig hade de en muskulös dobberman och de promenerade med raska steg bort mot ett område med halvövergivna byggnader. Det här satte igång mina tankar och jag undrade vad det var för fuffens de skulle ha för sig. För vad skulle det annars finnas för skäl för dem att vara i det här området en söndagskväll? Det slog mig dock att de kunde tänka samma sak om mig: “Vad fan gör en flåsande gubbe i tights och glansig T-shirt här en söndagskväll?”

De sista 6 km är ganska backiga men jag hade inga som helst problem att hålla farten trots detta, bortsett kanske från den allra sista och längsta stigningen där jag försökte ta i lite extra och när jag nått toppen tog det emot en del i benen. Men jag återhämtade mig snabbt och kunde efter bara en halvminut hålla samma höga fart igen på gatorna sista biten hem. Här mötte jag en snubbe med pizzakartong och jag kände ett direkt sug efter en kebabpizza och under de sista minuternas löpning så funderade jag på om jag skulle gå och köpa en pizza när jag kom hem eller koka spaghetti och äta med tomatsåsresterna från häromdagen. När jag till slut nådde min dörr hade spaghettin vunnit den här hårda kampen och min klocka stannade på 1.32.40 vilket ger ett snitt på 4,38 min/km.

Soundtrack of the run:

Itchy Chin – Heavenly

Whammy – B52’s

(Slut på batterier)

20 ks in 1 hour 32 minutes and shady people

The inspiration from the article about how Da Costa trained to run the marathon in  2.06 was still with me then I got out for the long run on sunday. So I was decided to try to run with a high tempo. As usual I had prepared for my long run with loading my iPod with a couple of podcasts and some music. Unfortunally I forgot to charge the battery so after just two songs the iPod was silent.

I tried to put it away in the center back pocket in my tights while running, with the only result that it looked as if I was searching for something in my crack. I gave up and thought it would be easier to put it away if I stood still – the result people looked at me as if they were wondering why that runner was standing still and searching for something between his asscheeks. After 10 seconds of fibling arund with the earphonechord I finaly had the iPod and the earphones in my pocket and was able to continue. But now with an annoying bulge on my lower back. I’m not so sure how the designers of this tights were thinking then they put the pocket there they did.

Instead of letting my mind be occupied by listening to a podcast or music all I could think of now was the running. First my legs didn’t feel that good at all and I had to force myself to keep up a nice pace. But after 6-7 ks it felt easier and I could actually gain speed without any effort at all.

At the lake Trekanten I saw a couple of of guys with fishing rods and I was thinking that this spring or summer I have to come here to try and catch some fish myself and maybe bring some hot chocolate and sandwiches.

I guess that the pace on the flat was just slightly over 4,30 making me fantasize about beeing able to run the marathon at 3 hours, which I think is just whishful thinking. To beat my PB with a couple minutes – definitly. But to beat it with 20 minutes I guess is impossible.

At my way home then I came to the old industry area around Liljeholmsstranden I saw an old rusty Volvo with different colours on the doors stop and two guys in trainers and baseball hats stepped out of the car, brought their Dobberman dog and walked towards the area with semideserted buildings. This made my mind spin as I was trying to find a reason for these two men to be here in a sunday evening. The onlu conclusion I could get was that they must be into some shady bussiness. But at the same time they could have been wondering why a guy in tights and bright coloured T-shirt was breathing that heavy in this odd place.

The last 6 ks are quite hilly but I had no problem with keeping up with the good pace, well after the last and steepest my legs were a little powerless but I recovered in half a minute and had a good speed on the streets back home there I met a guy carrying a take away pizza. This made me long for a Kebab Pizza and the last minutes of running I tried to decide wether to run home and get some money to buy a pizza or cook some spaghetti to have with the left over tomato sauce from the day before. The spaghetti won a hard battle and I could stop my watch at the time of 1.32.40 making the avarage pace 4,38 min/km.

Soundtrack of the run:

Itchy Chin – Heavenly

Whammy – B52’s

(Low on battery)

Snabbt pass och musik som leder till tankar.

Jag läste en intressant artikel om hur man ska lägga upp sin träning för att förbättra sina tider på marathon, tack Rick för länken. I artikeln så sägs det att när man ska träna för ett marathon så räcker det inta att bara lägga till långa distanspass i modest fart till sina milpass. Man måste köra distanspassen i samma fart som man tänkt springa marathon i.

Artikeln inspirerade mig och jag ville sticka ut och köra två mil i hög fart, men back och benstyrkepasset dagen innan hade satt sina spår i benen och jag kände att det nog kunde bli lite för mycket belastning så jag bestämde mig för en kompromiss, 12,5 km i full fart.

Benen ville verkligen ösa på redan från första steget och jag kunde verkligen känna hur de senaste veckornas kvalitetsträning med intervaller och backe börjar ge resultat. Efter ca 5 minuter så fick jag en riktig överraskning och inte en helt angenäm sådan när min iPod började spela  “Centerfold” med The J Geils Band. Det är helt omöjligt för mig att förstå hur den har hittat in på min iPod eftersom jag ända sen jag hörde den för första gången för snart 30 år sedan har tyckt att det är en fruktansvärd låt. Men hur cheesy jag än tycker låten är, när kören började sjunga “Na na nanana na na na nanana na” så kunde jag inte låta bli att tänka tanken på att klappa takten med händerna över huvudet i något slags väderkvarnstil.

Genom hela träningspasset så höll mina ben en riktigt hög fart av sig själva så jag lät mina tankar vandra iväg inspirerad av musiken jag lyssnade på. Till exempel så fick den mexikanska tuggummi electroartisten Maria Daniela och den Los Angeles-baserade duon Los Super Elegantes mig att börja tänka på min syster i LA och önska att det inte dröjer alltför länge innan vi kan ses igen.  En låt av The Make Up fick mig att minnas tidiga Frtiz’s Corner när de höll till i en gammal squashhall i Stockholm där The Make Up spelade två gånger. Första gången var det ganska glest i lokalen och intresset blend de som var där var inte så där jättestort. Men när de återvände en kort tid senare så hade det blivit en lite hype kring dem och i princip hela mediastockholm var där. Jag kommer speciellt ihåg hur en polare (inga namn) uttryckte sin beundran och öste på med superlativer utan att komma ihåg att han faktiskt hade sett dem på samma plats ett halvår tidigare men då dissat dem.

Efter 6-7 km med ganska flack löpning så körde jag ett varv på Långholmen, som ju är riktigt kuperad. Men inte ens trätrapporna so man måste uppför fick mig att behöva sakta in särskillt myckt. Så på det hela taget kändes det som ett riktigt bra pass.

I backen vid Münchenbryggeriet, upp från Söder mälarstrand, så blev jag passerad av en cyklist med bockstyre. Men eftersom jag var uppe i varv, benen kändes bra och jag bara hade en knapp kilometer kvar så försökte jag haka på honom och började spurta uppför backen. efter några sekunder så insåg jag att jag faktiskt tog in lite och ökade ännu mer. När jag var jämsides så reste han sig i sadeln för att få mer kraft, men jag hade ytterligare lite krafter att sätta in och höll honom stången hela backen upp. Väl på upp så var det som om lungorna brände och jag fick dra in djupa och kraftiga andetag genom en helt vidöppen mun för att få i mig tillräckligt med syre. Det var i alla fall en riktigt skön känsla att kunna spurta upp för den långa backen efter 12 kilometers snabb löpning.

Totala tiden för rundan på 12,46 km blev 57,18 min vilket ger ett snitt på 4,36 min/km. Ganska bra för en runda med många backar.

Soundtrack of the run (iTunes DJ)

Talent as an asset   –   Sparks
Centerfold    –    The J Geils Band
Duri Duri    –    Maria Daniela Y Su Sonido Lasser
English Roundabout    –    XTC
No Cow, No Pow   –    Krazy Baldhead
Make Me A Feelin Man   –    MAKE-UP
Melody Day    –    Caribou
No More Heroes    –    Stranglers
Never Stop (Discotheque)    –    Echo & Bunnymen
Snowman      –   XTC
Hey, Culito    –    Los Super Elegantes
I’ll melt with you  –    Modern English
Nathan Jones   –    The Supremes
Me Gustas    –    La Casa Azul
On the Count 2 3   –    Broder Daniel
Cambia tu vida    –    La Casa Azul

Running fast and thinking about music

I read an interesting article about how to improve your marathon times, thanks Rick for the link. The article says that training for the marathon by just adding long distance in a moderate pace to your 10 k training isn’t the best way to get good times on the marathon. You need to train the long distance passes at the same pace as you want to keep in the marathon.

This article inspired me and I wanted to go out for a fast long distance run, but the hill and drills on the day before had set their mark in my leg muscles so instead I went for a compromise; a fast 12,5 k run.

My legs wanted to run fast from the first step and I felt how the hill and interval training  are making progress for my running. After around 5 minutes I was really surprised by the song on my iPod “Centerfold” by The J Geils Band. It was beyond my reason how this song has found it’s way into my iPod, since I never liked it at all. But no matter how cheesy I think the song is then choir starts to sing “Na na nanana na na na nanana na” I got an urge to clap my hands over my head in a wind mill fashion.

Thru more or less the whole run my legs were working really good by themself and I let the thoughts wander away to the music. For example the mexican bubblegum electro artist Maria Daniela and the Los Angeles based duo Los Super Elegantes made me think about my sister in LA and whishing I’ll see her soon. The song by The Make Up reminded my about the two times they performed in an old squash hall i Stockholm. The first time there were only a few people at the gig and the majority didn’t care about the band the second time, half a year later there was a great hype so now the place was packed. I remember that a friend of mine who after the second gig couldn’t stop talking about how extremly good the band was without even remembering that he a half year earlier dissed the band.

After the first flat 6-7 ks I wanted to keep the same speed even then I arrived to hilly Långholmen and not even the wooden stairs slowed me down considerbly so I had a really good work out and with only one k left I raced with a bike up a long hill. At the beginning of the long up hill I was passed by a guy on a racing bike and I decided to a last effort and started to sprint after 5 seconds I saw that I even got nearer the bike and put in a little more effort and passed him. The guy was pedaling standing up to get more power as I passed him and we raced to the top of the hill. At this point my lungs was burning and I breathed really heavy, but it was still a nice sensation and felt really good to be able to rush like that after 12 ks of running.

The total time for the 12,46 k was 57,18 min making an avarage pace of 4,36 min/km. Pretty good for a long run with a lot of steep hills.

Soundtrack of the run (iTunes DJ)

Talent as an asset   –   Sparks
Centerfold    –    The J Geils Band
Duri Duri    –    Maria Daniela Y Su Sonido Lasser
English Roundabout    –    XTC
No Cow, No Pow   –    Krazy Baldhead
Make Me A Feelin Man   –    MAKE-UP
Melody Day    –    Caribou
No More Heroes    –    Stranglers
Never Stop (Discotheque)    –    Echo & Bunnymen
Snowman      –   XTC
Hey, Culito    –    Los Super Elegantes
I’ll melt with you  –    Modern English
Nathan Jones   –    The Supremes
Me Gustas    –    La Casa Azul
On the Count 2 3   –    Broder Daniel
Cambia tu vida    –    La Casa Azul